whatitit

Hejsan!
Har funderat pa roliga saker man kan skriva pa bloggen under resans gang mellan Phnom Penh till Kathmandu. Under dessa timmar var jag somnlos under ett helt dygn och har redan glomt det mesta vid det har laget. Men for att gora en lang historia kort.

For tva dagar sedan lamnade jag lyckligtvis Phnom Penh som jag hade lart mig kanna sa bra att jag nastan kan den battre an Stockholm. I Phnom Penh satt jag vid flygplatsen i fem timmar och vantade pa att man fick checka in bagaget. Otroligt trakig flygplats. Satt i 30 minuter och forsokte knyta mitt armband som den kambodjanska pojken sa, skulle ge mig god lycka. Bullshit, tankte jag medan jag frustrerat forsokte knyta den. Till slut gav jag upp och fragade narmaste personen om hjalp. Denna person hette Yoko Akasaki och blev min basta japanska kompis fran Tokyo. Hon kunde forvanadsvart bra engelska, fick timmarna att flyga ivag och larde mig allting man behovde veta for att overleva i Sverige om det Svenska Filmintitutet samt Ingmar Bergman. Vi gapskrattade i timmar (atminstone hon, med helt oppen mun, slutna ogon och lutade sig bakat varje gang) och sa allting med helt neutral ton efterat: Oh really?

Vi separerades i Bangkok dar jag spenderade natten pa en bank i 12 timmar. Tva av dom timmarna satt jag bredvid den thailandska bombstyrkan bestandes av en person som kontrollerade en obevakad vaska som lag bredvid mig. Nervost... men lyckades somna ett par timmar senare.

Nasta formiddag hoppade jag pa Thaiairways som ar det absolut basta flygbolaget jag akt med. Landade i Kathmandu ett par timmar senare. Sag aven Mt Everest nar jag flog in. Var den absolut maktigaste vyn jag nagonsin sett under hela mitt liv, gar inte att beskriva med ord. Men forestall er bara Himalaya sa langt ogat nar med bla himmel, latt moln samt varldens hogsta berg. Naval, pa flygplatsen traffade jag min basta franska kompis (fast hade hellre stallt mig i andra kon och blivit basta kompis med en fran Andorra och en annan fran Tyskland, dom verkade roligare (och syggare :P)). Min franska kompis ser ut som en uteliggare, men han ar okej. Han kan saga skumma saker ibland bara... och stonar nar han sover. Har i alla fall spenderat tva dagar i Kathmandu med honom och vi separeras iovermorgon da jag borjar min vandring mot Kala Pattar for att fa en "outstanding view of Mt Everest". For att reducera alla oroligheter som folk kanske gar och bar pa sa har jag idag anstallt en guide som heter Kumar (han verkar okej, ser ut som om han har blivit boxad hart i ansiktet en gang i livet bara). Med en guide kanns det som att allt mer eller mindre kommer att ga felfritt, med honom inkluderar aven mat, boende, transport och allt man kan tankas behova. Ska bli kul!

Kathmandu
Kathmandu har inte varit nagot som jag har forestallt mig. Extremt turistig stad som bara saljer vandringsutrustningar overallt. Nepal livnar sig i princip pa turism till 95% kanns det som. Om man bortser fran det kanns det annars som om man skulle befinna sig i Indien. Kanner mig inte sa trygg har faktiskt, folk ser laskiga ut, gar riktigt nara en pa gatorna, saljer pistoler och knivar pa gatorna. Det verkar vara lite valdsamt ocksa... nar vi gick ut fran flygplatsen borjade folk slass om att fa ta oss till deras hotell. Bokstavligen. En polis med batong stod aven redo precis vid dorren nar vi kom ut ifall nagot skulle handa och derrigerade oss till en motsatt riktning till alla nepaleser.

Nu ska jag kolla om det finns nagra billiga flygbiljetter hem. Vi hors om lite mer an tre veckor. Thomas och Jocke ar numera ansvarig utgivare pa Whatitit! :D

Ha det bra, kramar!
/Sven