whatitit

Sam fran Guangzhou spenderar just nu den sista kvallen i Phnom Penh i sin ensamhet. For er som undrar ar det jag som ar Sam fran Guangzhou. Sam efter var basta kompis i Singapore, och for att det ar lattare att uttala an Sven och fran Guangzhou for att folk som vill at mina pengar slutar javlas och ger mig battre priser. Man hor inga smabarn som kommer fram och sager Open your heart (=Open your wallet). Det borjar bli som en ovana att presentera mig som Sam fran Guangzhou, speciellt nar man halsar pa helt vanliga manniskor som bara ar nyfikna. Som idag pa restaurangen dar jag och Thomas at varje kvall kom det fram en kambodjan och stallde massa fragor om mig. Senare berattade han att han skulle vidare till Europa och kanske Sverige. Hur garna man vill kan man ju inte efter det saga, okej nice, sag till nar du kommer dit sa kan vi ses! Eftersom 1. Jag uppenbarligen bor i Guangzhou 2. Jag heter Sam och kan inte ge ut min facebook med ett annat namn 3. Kan inte ge ut min mailadress eftersom den innehaller mitt riktiga namn.

Men hursomhelst, ville bara med inlagget saga att jag saknar Thomas. Kanns konstigt efter alla saker vi gjort de senaste manaderna som motorcykelturerna i Langkawi, Bali och Sapa, spelningarna i Singapore, surfinglektionerna i Bali, alla biokvallar i Jakarta, alla extremt langa bussresor, vandringarna uppe pa bergen i Sapa, alla fikor, vandringar langs Angkor Wat och alla strander! Visst, det ar jakligt skont att inte behova vanta en timme varje morgon pa att Thomas ska fixa frillan och diverse saker. Men det ar ocksa ganska trakigt att inte kunna prata massa skit med nagon, och inte ha nagon att javlas med! :) Men det ar val lika bra att separeras nu den sista manaden sa vi inte ar helt trotta pa varandra hemma sen. Kanns ratt konstigt ocksa att vakna varje morgon utan att se Thomas titta in i luften (inte for att han tittar, han bara sover med oppna ogon) och ata frukost helt ensam. Pa tal om att ata maltider sa blev jag bjuden pa lunch idag av en forsaljare som lyckats salja prylar till mig infor Nepal for nastan samma summa pengar som hans manadslon. Var javligt skeptisk till en borjan. En typisk kinesisk luring att bli bjuden pa restaurant. Gick med pa det anda, var desperat efter nagon att prata med! :P Fick mig aven en del insikter om hur Kambodja ser ut under den vackra ytan. Han jobbade sex dagar i veckan, 12 timmar om dagen med en halvtimmes rast. Tjanade 120 dollar i manaden, delade pa en etta tillsammans med fem andra personer. Allt for att han onskade att ga i skolan mest av allt. Han sparade alltsa ihop sin utbildning som kostar 500 dollar arligen, som visserligen generellt ar en billig avgift. Men forst var han tvungen att skaffa sig den billigaste laptopen pa marknaden som kostade 120 dollar (hans manadslon). Det ar valdigt svart att relatera till det, men hur bra har inte vi det!? Maste tyvarr anvanda dom slitna orden, men Gratis utbildning! Om vi vill, far vi aven 2500 i studiebidrag! Men nej, tror jag skolkar idag! Vaxlade nagra ord med en god fader ocksa, som flyttade fran Siem Reap for att det inte fanns nagot jobb dar (han var tuktukchauffor i PP). Allt for att betala sina barns utbildning, vilket var 2 dollar om dagen per barn. Nar jag tanker efter maste det vara mer an vad han tjanar.

Naval, ratt sa meningslost inlagg egentligen. Jag behovde bara skriva av mig lite, har ingen annan mojlighet att fa utnyttja det svenska spraket nu nar jag ar sjalv. Vill egentligen inte skriva sa manga inlagg for da hamnar dom basta inlaggen langre ned! x) Men i alla fall! Imorgonkvall aker jag vidare till Nepal, som formodligen kommer bli det storsta aventyret i mitt liv. Mellanlandar dock i Bangkok forst i 12 timmar under hela natten, ska bli kul! Efter Nepal blir det formodligen hem till Sverige igen om jag hittar flyg som inte kostar en hel formogenhet. Ska bli ratt spannande att aka till Sverige igen! Efter att ha varit har sa lange kanns Europa sa exotiskt! Skandinavien! Ikea, Abba och Eurovision! Ska bli kul! :D

PS. Thomas ar numera ansvarig utgivare av bilder pa Whatitit!

/Sam