whatitit

Hej, allesammans!

Just nu sitter jag pa en restaurant som serverar den godaste thaimaten med ett snittpris pa 15-20 SEK. Medan jag sitter har i restaurangen och skriver detta inlagg via Thomas dator sa lyssnar jag pa det klarblaa havets vagor som strommar upp pa land med en sovande harmonisk rytm bara tva meter ifran mig. Jag sitter har 20 meter ifran var bungalow med en hangmatta utanfor dorren. Jag sitter i skuggan for att skydda mig mot solen som knappt existerar hemma, med strandmassage bara fem meter bakom min rygg (knappt 50 SEK for en timme). Jag sitter under en molnfri himmel vars farg ar lika bla som havet. Jag sitter framfor Thomas som precis lamnade ifran sig sin bok samt sin olburk av thailandska Chang. Thomas hoppade precis ned i vattnet.

Jag ar tyvarr oformogen att bada eftersom att mina tatueringar inte har lakt an. Jag kan knappt vanta tills man kan ta en jogg langs stranden for att sedan svalka sig i vattnet som ar sa varmt att man inte riktigt blir svalkad. Forsoker fanga varje minut och varje sekund av den totala friheten som denna resa har erbjudit oss. Jag vill garna inte tanka pa det som vantar oss: tentor, bostadslan och heltidsjobb.

Forresten befinner vi oss pa en thailandsk o som heter Koh Sumai, om det inte riktigt framgick.

Bild pa oss och vara basta vanner i Kunming. Nu ligger alla vara bilder i Thomas dator vilket gor det betydligt lattare for oss att ladda upp bilder. Men hoppas ni har forstaelse att det fortfarande ar ett jobbigt jobb att ladda upp bilder :). Nu forbrukar jag bara gamla bilder som jag arkiverade i Lijiang for att det skulle bli enklare att ladda upp. Darutav en sista irrelevant bild nedan nar jag samlar pa mig annu en sten fran en vacker plats jag uppskattar (West Hill, Kunming).

Maria Julia & Caroline:

Sushin smakar lite annorlunda faktiskt, det finns ett otroligt stort utbud av olika bitar jamforelsevis med Sverige plus att dom ofta rullar pa ett sadant klassiskt band som man kan plocka lite hur man vill. Jag tror laxbiten ar den enda biten som jag har sett (i alla fall i Hong Kong) som finns hemma, annars finns det miljoner andra exotiska bitar.

Kramar

Pär Hallander:

Ja, det var verkligen vemodigt att lamna Kina. Nu forstar jag ocksa hur Jocke och Thomas maste kanna sig, att inte forsta ett ord vad folk sager aven fast det ar uppenbart att dom pratar om oss. Kanner mig plotsligt valdigt socialt handikappad. : )

Kram

Pär Rosenberg:

Jag tror tangentbordet ser ut som ett engelskt, som hemma fast utan åä och ö. Men fragetecken och sadant sitter pa lite olika plaster. Nar kineser skriver sa skriver de med nagot som kallas for pinyin, dvs hur tecknena uttalas. Till exempel om de ska skriva ”Ni hao!” sa skriver de ”Ni” sa kommer en rad olika alternativ med tecken som de kan valja mellan som uttalas ”Ni”, och sa vidare.

PS. Det kommer att komma ett paket till dig om drygt tva manader med lite gods fran Kina, bland annat med Julias efterlangtade converse. Bara sa ni ar beredd pa det. DS.

Kram

Jakob:

Ja, Thomas har blivit betingad att alska sushi nu eftersom han at det tillsammans med en sot asiatisk kvinna : )

Vi akte inte tag till Bangkok, sa tyvarr. Men citerat fran Jocke: Självklart Jay balls! Men vi flög dit och åkte tåg där ifrån så jag fick göra om texten i huvet båda gångerna:p.

Kram

Mamma:

Bra att pappa blev nojd med bilderna. Kan skicka lite fler sen om jag ser dig pa MSN. Faster var valdigt annorlunda an vad jag hade forvantat mig – pa ett positivt satt. Saknar dom och hela Hong Kong. Vaxte pappa ocksa upp i Tai Po?

/Sven