whatitit

Okej, jag kan ju borja inlagget med att klargora att jag faktiskt gillar Malaysia trots att allt gatt at skogen. Jag gillar dess multikultimix. En harlig blandning av malaysier, muslimer och kineser. Men bast av allt - det ar billigt!

Malaysia borjade som sagt med att vi hittade Anton pa flygplatsen mitt i natten och akte ut till China Town for att ta in pa det billigaste hotellet. Det var ratt schysst forutom att inga toaletter fungerade i hela huset... vi kan nu konstatera att inga toaletter fungerar i hela landet. Morgondagen borjade med det sjalvklara - att ta ut pengar. Hur ska man klara sig pa resande fot utan pengar?

Varken jag eller Thomas far ut nagra pengar fran bankomaten. Vi gar till bankens kassa for att gora ett utdrag dar, men i sista stund sager kassorskan att de tar fem procents avgift for ett uttag (vilket var cirka 180 SEK) sa jag cancellerade hela affaren. Lanade pengar lite har och dar for att overleva dagen. Tag narmaste buss mot Langkawi belaget i nordligaste Malaysia. Val framme vid hamnen innan Langkawi upptacker Jocke att hans pass ar borta. Han tanker och tanker och sager: Jag glomde det pa hotellet i Kuala Lumpur! Vid samma tillfalle sitter jag vid datorn och kollar mina konton och funderar hur mycket pengar jag egenlitgen har eftersom det inte gick att ta ut. Jag utbrast i samma ogonblick: Pengar har forsvunnit fran mitt konto! En drygt 4000 (samma belopp som jag forsokte ta ut tidigare pa banken)! Nagon som vill hanga med till Kuala Lumpur, sa Jocke. Ja, svarade jag.

En timme senare sitter vi pa bussen tillbaka till Kuala Lumpur, oroliga sa vi nastan far magsar. Kommer fram 05.55 pa morgonen. Springer allt vad vi har till hotellet i China Town och historian kunde nastan sluta lyckligt for alla. Jocke fick lyckligtvis tillbaka sitt pass, och gubben bakom disken sa farval genom att saga att min kinesiska suger. Vi gar vidare till banken och jag spelar oberord. Inga framgangar pa banken. Men med lite dialogutbyten med min (alltid) raddande broder sa kanner jag mig lugnare nu. Det kommer nog ordna sig. Anda bara lite pengar... som man hade kunnat kopa.. ehm.. en fejkad rolexklocka om dagen i fyra manader? Eller en t-shirt om dagen? Eller en aukustisk bas? Eller som Thomas hade sagt: En resa till Peking!

Vi tag bussen tillbaka. Bussen gick sonder och behovde repareras vilket ledde till att vi missade var sista bat till Langkawi och resten av ganget for att fira julafton dar. Sa efter mer an ett dygns resande fram och tillbaka i Malaysia hamnar jag och Jocke pa varldens vidrigaste hotell. Utan att overdriva, jag vill inte ens vara dar! Det kryper djur i sangen, sangkladerna har aldrig tvattats och har flackar, kryper djur pa alla vaggar och smockfullt med djur over taket. Odlor kryper runt, inget las i dorren... dorren ar forovrigt trasig. Toaletterna funkar givetvis inte. Jag vill verkligen inte ga och lagga mig. Istallet sitter jag har i en trappuppgang i ett malaysiskt slumomrade och bloggar. Tittar pa nar klockan slar over till julafton. Sager god jul till killen till vanster om mig. Sager god jul till killen till hoger om mig. Sager god jul till er allihop!

/Sven